Utvecklingen av hållbar energi i Sverige är just nu en väl förträngd succé.


Mellan 2009 och 2010 ökade användningen av bioenergi med 14 TWh till 141 TWh. Det är mer ny bioenergi på ett år än den totala produktionen i Oskarshamns kärnkraftverks alla tre reaktorer år 2010

 Året innan ökade bioenergin med 7 TWh och dessa två års ökning av bioenergin var större än två års produktion från Oskarshamns alla reaktorer. Vi som har följt den energipolitiska debatten några år ser att detta är fantastiskt. Om någon hade påstått att detta ens var möjligt för bara fem år sedan hade de inte blivit trodda av någon.

Vindkraftutvecklingen går också bra. I oktober 2010 hade vindkraftverken det senaste året producerat 3 TWh. I mars i år nåddes en årsproduktion på 4 TWh och nu i augusti 2011 nåddes 5 TWh. Det byggs ungefär en vindkraftverk om dagen i Sverige och det har gått snabbare att bygga ut vindkraften i Sverige än det går att bygga samma kapacitet i Finlands kärnkraftprojekt. Investeringskostnaden för vindkraftverken framstår dessutom som lägre.


Energieffektivisering har också blivit en industriell succé. Särskilt i den elintensiva industrin. Inom PFE, Programmet för energieffektivisering i den elintensiva industrin, kunde företagen få en skatterabatt om de systematiskt letade efter lönsamma möjligheter att effektivisera sin elanvändning. De behövde inte genomföra något. Men de hittade, och genomförde, investeringar som minskade elanvändningen med 1,4 TWh/år med en återbetalningstid mellan ett och två år.


De som ville att utvecklingen skulle lyckas, och vet hur det gått, jublar. Men många anstränger sig för att förtränga framgångarna. De flesta vet inget.


Tomas Kåberger
ordförande i Japan Renewable Energy Foundation, och delvis verksam vid Chalmers
tidigare generaldirektör för Energimyndigheten