POTENTIAL FÖR SMÅSKALIG VATTENKRAFT I SVERIGE

Med det i december beslutade EU-direktivet att andelen förnybar energi i bruttoenergianvändningen i Sverige ska öka från 40 procent till 49 procent till år 2020, är det angeläget att utreda hur mycket de olika förnybara energikällorna faktiskt kan bidra.

I Sverige brukar vi vara snabba med att säga att vi är ansvarsmedvetna. Kanske är vi inte alltid lika snabba till handling, eftersom vår beslutsprocess är lång och tidskrävande. Ibland är det bra och borgar för kvalitét, men det finns en risk att vi fastnar i föråldrade synsätt. Det får inte hända i miljö- och energifrågan, särskilt när nu strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning framstår som viktigare än någonsin och inte längre får draghjälp av den ekonomiska utvecklingen i stort.

Jämfört med de flesta andra länder har Sverige en gynnad situation när det gäller naturresurser för utvinning av utsläppsfri och förnybar energi, men det krävs några enkla åtgärder för att verkligen nyttiggöra våra naturresurser på ett förnuftigt sätt, komma bort från slentrian i synen på småskalig vattenkraft och våga göra oss kvitt beroendet av den fossilt baserade elenergin.

Den svenska småskaliga vattenkraften har redan idag en betydande produktion m.h.t att den är förnybar, förbränningsfri i hela energikedjan, utsläppsfri, klimatstödjande, lokal och ofta "ett tredje ben" på landsbygden, sårbarhetsminskande och inte minst sysselsättningsfrämjande. Dessutom innebär befintlig potential att produktionen kan fördubblas, och det avser då en försiktigt beräknad ekonomiskt och miljömässigt möjlig potential. Sverige har storleksordningen 40.000 fallsträckor, varav kanske 5 % används för att utvinna förnybar el. Problemet här är egentligen att vi på förutsättningar från en svunnen tid (billig olja och kol, billig el från stora vattenkraftverk, stark tillväxt, inget känt utsläpps- eller klimatproblem osv.) - förutsättningar som inte alls gäller längre - tagit ur drift ett par tusen småkraftverk (ofta vid gamla kvarnar eller tidigare hyttor), nästan blockerat återstarterna genom en för den lilla företagaren oerhört omfattande och kostsam tillståndsprocess (en procedur som liknar den vid byggande av ett mycket stort kraftverk eller t.o.m. ett atomkraftverk!) och i stort sett vant oss av med att förnuftigt bruka den lägesenergi solen givit oss med vattnet. Det finns exempel på hur vi t.o.m. låter hänsyn till nöjen och hobbies få högre prioritet än ett uthålligt ansvar för vår miljö och vår jord.

Hur stort bidraget från småskalig vattenkraft kan bli år 2020 hänger på om villkoren avseende tillstånd och ekonomi kan bli gynnsammare. Storleken beror naturligtvis även av den gräns man väljer för definitionen av småskalig vattenkraft. I Sverige har historikt tillämpats 1,5 MW som övre gräns, medan EU-Kommissionen sätter gränsen vid 10 MW.
Det är sannolikt att inom EU kommer definitionen på sikt att harmoniseras till 10 MW.
Småkraftverkens Riksförening, SRF, vattenkraftsektion i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO, har valt att för sin del omfatta gränsen 10 MW som sitt intresseområde.

Ett nyligen avslutat EU-porjekt, SHERPA, om småskalig vattenkraft har visat att krångliga och dyrbara tillståndsprocesser samt osäkra stödsystem är de största hindren för utbyggnaden av småskalig vattenkraft i Europa.
Småkraftverkens Riksförening har gjort en studie av försiktigt beräknad potential och möjlig utbyggnad till år 2020, dels för gränsen 1,5 MW, dels för gränsen 10 MW redovisad i tabellen nedan.

 Elproduktionen redo visad i TWh.

 

  0 -1,5 MW 0- 10 MW
Potential i 2000 nedlagda verk 0,8 0,8
Effektivisering av befintliga verk 0,2 0,3
Nya anläggningar i små vattendrag 0,3 0,,4
Nya anläggningar i stora vattendrag 0,5 1,2
Möjlig ny produktion 1,8 2,7
Befintlig produktion 1,7 4,3
Möjlig framtida produktion 3,5 7,0 *)
Möjlig produktion till 2020 2,5 5,5

 

 *) Anm. 7 TWh miljören el betyder 7 TWh mindre av fossilt baserad förbränningsel och därmed minskade utsläpp i naturen av t.ex. 5.600.000.000 kg CO2! Varje år!

 

Förutsättningen att nå dessa mål är att tillståndsprocessen blir säkrare och smidigare, att stödsystemet blir effektivare samt att tillverkarna tror på ökad beläggning och förstärker sina resurser för utveckling och tillverkning.
Betr tillståndsprocessen står förhoppningen till Miljöprocessutredningen som har i uppdrag att föreslå förenklingar. Stödsystemet med elcertifikat behöver förändras så att hänsyn tas även till produktionskostnaden. När systemet infördes 2003 uteslöts befintlig storskalig vattenkraft eftersom den bedömdes så lönsam att den inte behövde stöd med elceritfikat. Prestandahöjningar och ny storskalig vattenkraft kan medföra tilldelning av elcertifikat genom differentierad tilldelning, men man har tyvärr stannat där. Vad som behövs är en översyn av produktionskostnader och en differentiering av certifikattilldelning för att de småskaliga energikällorna ska kunna utvecklas. För industrins del gäller att den ska få sådan tillit till utvecklingen att den vågar satsa på forskning, utvecklig och kapacitetsökning.
Mycket av den svenska tillverkningsindustrin inom småskalig vattenkraft försvagades allvarligt under nedgången 1990-2003, och det tar tid att tillräckligt öka sin kapacitet.

Lars Rosén
Ordf. SRF